Vissen…

känner jag mig och jag har jobbiga tankar som ger mig tårar. Det är tur ändå att tårarna kommer så att jag får släppa ut lite i alla fall av den press och stress som finns inom mig. Tankarna är många och jag känner att det blir mer och mer för var dag som huvudförhandlingen kryper allt närmare. Mina tankar och funderingar är mest vem som kommer dit och vittnar emot mig, vem har han köpt?  Jag börjar tvivla i så många frågor, dels om jag är för godtrogen och litar på rättsystemet och tror på att socialas utredning ska räcka till min fördel samt två vittnen? Vi ska ju tydligen ha 3 heldagar i rätten och det känns som om halva stan ska dit för att vittna mot mig. Tvivlet börjar ta överhand över mina positiva och hoppfulla tankar som jag hade. Var på vippen att kontakta min advokat idag och säga att nu skiter vi i det här. Men det känns inte som jag, att göra så nu när jag nästan är på målsnöret. Jag är inte en som ger upp i första taget. Jag har gått igenom stora traumatiska händelser förut och jag ska väl ändå orka mig igenom det här också? Vet att jag själv och mina negativa tankar är min sämste vän just nu och idag är det just en sådan jobbig och vissen dag. Hur många år ska vi strida om umgänget? Kommer han att driva mig i personlig konkurs genom att dra mig i rätten flera gånger varje år i många år framöver för att få sin vilja igenom? Gör jag det bästa för Lee genom att driva det här? Förhoppningsvis får jag reda på imorgon vilka vittnen som dem har kallat och då kanske mina frågor och tankar blir lite mindre i omfång och lite lugnare.  Jag ska jobba vakennatt senare i kväll och jag har tänkt ta mig en varm och skön dusch imorgon bitti när jag kommer hem och försöka att duscha bort det negativa och jobbiga som snurrar.

3 thoughts on “Vissen…

  1. i like it because you are pouring out the feelings of your heart, and we can join with you sending love and light and positive thoughts for the trial, hold strong britten!

  2. Det vore väl nästan konstigt om man inte hade sämre dagar med negativa tankar. Bara de inte tar över. Man får faktiskt vara nere ibland.
    Klart du gör rätt som kämpar för din sons bästa och man måste ju ha något slags förtroende för rättssystemet.
    Skickar över en massa stärkande kramar.
    Bibbi

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: